Har du någonsin kännt ett totalt lugn? Du vet den där känslan som får en att vilja frysa ögonblicket så det aldrig försvinner?
Var ute och skrittde solis på slingan idag. Jag fick beskåda en otrolig solnedgång, naturens eget konstverk. Det enda jag kunde tänka medans jag såg solen sakta sjunka ner bakom husen var: Jag kommer aldrig få känna denna känsla någonsin igen. Tysta tårar böjade rinna ner längs mina kinder. Det här borde vara den bästa tiden i mitt liv! Jag ska ta studenten, har de bästa vänner man kan önska sig, jag har Niko... Men nu har mitt helvete satt igång igen. Jag har hamnat i den här situationen som jag inte vet hur jag ska hantera och jag ser bara hur det går utför.
Många har sagt till mig "men nu kan du skaffa ett liv ju!" eller "men tänk vilken frihet det blir" Det är en frihet jag kan klara mig utan...
Aldrig mer kommer jag kunna ligga i hagen och njuta av sommarvärmen. Aldrig mer kommer jag få känna gemenskapen när vi pyntar i stallet. Aldrig mer kommer jag få se hur hästarna skenar upp och ner i hagen bara för att det har blivit vår. Aldrig mer...
Jag får ta vara på den lilla tid jag har kvar helt enkelt. Denna bitterljuva tid. Jag vet att jag lovade att jag skulle vara positiv men jag orkar bara inte låtsas just nu.
Snälla kom och väck mig och säg att detta bara är en mardröm för snart ger jag upp. Och hade det inte varit för Niko hade jag nog redan gjort det...
Jessica - Should I...?
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar